Ta det inte för allvarligt

Hej kära läsare! Jag mötte denna katt för ett tag sedan, och kom att tänka på katters ofta coola attityd. Så som: “här är jag, och jag kommer bara till dig om jag vill. Jag kan se rakt genom dig. Jag vet om du är en god person eller inte. Jag älskar min frihet att välja, och har förmågan att säga nej. Min nyfikenhet är det som gör mitt liv till ett äventyr, varje dag. Mina sinnen är så bra, att denna värld som jag lever i, gör att jag väljer saker som du inte alltid kanske förstår. Det är okej. Vi är okej, om vi respekterar varandra.

Att låta ditt liv vara ett äventyr och uppskatta friheten att välja mer. Är det inte fantastiskt? Tar vi ibland den spirituella vägen för allvarligt? Jag tror det… I tror att vi försöker för mycket ibland, att uppnå något, utvecklas, tänka rätt, vara rätt, känna bara bra känslor – allt medan vi bygger upp förväntningar på oss själva. När jag utför meditationer, så fokuserar jag på mycket på acceptans, i stället för att lösa “inre problem”. Med acceptans kommer KÄRLEK, och med det kommer läkande och lättnad. Saker utvecklas, kommer till insikt genom ett tillåtande… Och angående glädje. Det hålls ofta tillbaka på grund av livets lite mer allvarligare ämnen, eller att vi gör saker för stora. Tänk om vi vore lite mer tillåtande mot oss själva och andra, och släpper taget lite mer om de mindre sakerna som vi tenderar göra stora? Tar en sak i taget, och njuter mer i stunden – under tiden vi lever här? Jag lovar dig, vi utvecklas, bara för att vi lever, och vi kan välja hur vi upplever vår resa på jorden. Ska vi vara som en cool katt, eller ha ett liv fullt med stängsel? ♥ Ta hand om er, och forstätt lysa! ☺